Veckans gäst: Charlotte Löffler Ivarsson

Charlotte LöfflerGjorde på Ericsson:

Började i november 1996 på Produktinformation med att t ex skriva P&D, 97 blev det Produktledning med Advance planning, Målgruppsanalys och marknadsanalys. 2000 blev produkt management av Julia, en litet text-input baserad produkt som stannade vid TG2 ungefär och sedan blev det Pink, T65 som gick hela vägen.

 

Gör nu:

Leder Corporate marketing på Axis som är tekniks dokumentation, Axis Acadamy och partner marketing.

Favorittelefon:

T28, den är fortfarande unik efter alla dessa år. När den kom tog den verkligen andan ur alla.

Bästa minne/minnen:

Lanseringen av T65 i London var en stor grej. Vi hade hyrt in oss på ett hotell och massor av folk. Man kände sig som en rockstjärna.

T28 releaseparty på parkeringsplatsen var fantastiskt roligt.

Värsta minne/minnen:

Att Julia aldrig fick bli färdig. Mycket jobb nerlagt på en produkt som kändes både rätt och väldigt innovativ som lades ner.

Slutet på ECS innan Sony Ericsson bildades. Nerdragningarna och att man inte kunde göra något åt den neråtgående spiralen.

Veckans Gäst: Anders Borgström

Anders Borgström med 900B logikkortGjorde på Ericsson:

Började på basband 1983 som en av de första i kuvösen men slutade 1988 för att återkomma 1995 och jobbade då med koncept och ingick sedan i den konceptgrupp när  vi började test av  idéer lite. Jobbade då med t ex smartphones och tidiga prototyper av MP3 och kameror. Hjälpte också till med att starta upp en del nya siter som t ex Ålborg och Nürnberg. 2001 gick han över till EMP som business Development & produktledning av plattformar.

Gör nu:

Forskningskoordinator på Elektro- och informationsteknik, LTH.

 

Anders med logikkortet till 900B

Favorittelefon:

T28

Bästa minne/minnen:

När vi demonstrerade första MP3-tillbehöret ”Elvis” till T28 1998 för Mats Lindoff och när han förstod möjligheterna. ”This is a killer application” blev kommentaren. Det hade han väl rätt i även om det tog några år.

Värsta minne/minnen:

Uppsägningarna på EMP 2003 var traumatiska.

Veckans Gäst: Mats Pettersson

Mats PetterssonGjorde på Ericsson:

Började 880104 som RF konstruktör, blev gruppchef 1990. Flyttade till Ericsson i Norge 1991 och gjorde en truppradio till norska armén. Kom tillbaks till Lund 1993, men det var krångligt då det var anställningsstopp. 1994 flyttade Mats över till tillbehör med både projekt och produktledningsansvar innan han var tillbaks på telefonsidan 1998 som ansvarig för ett av de två produktutvecklingsrören. 2001 flyttade Mats över på produktledningen och hamnade mitt i arbetet med att försöka få ihop vår och Sonys produktplan inför JV:et.

Gör nu:

Driver start up bolaget Sensative AB.

Favorittelefon:

Egentligen var det en telefon som aldrig blev gjord som hette Purple. Det var en T68 men inbyggd kamera. Men om det måste vara en som såldes får det bli Nina-Jane, NH237.

Bästa minne/minnen:

När vi lyckades föra över Arendalsgänget i Norge till oss på mobilsidan. Det gamla Semaphor gänget hade hamnat fel i Ericssons stora organisation och det krävdes en hel del ”finlir” för att övertyga alla chefer överallt att de borde flyttas till oss. Men till slut lyckades det och mycket av den datacom som vi så väl behövde i telefonerna kunde bli gjort.

jane NH237 frontHur kul det var när NH237 lanserades och när alla började använda den mobiltelefon som man själv varit med om att utveckla. Nina-Jane revolutionerade ju mobiltelefonin när den kom.

Värsta minne/minnen:

På tillbehör så var jobbet med 4 voltsplattformen mycket slitsamt. Först ut var den amerikanska marknaden. En ny systemkontakt är mycket svårt att få bra, men största katastrofen var det med billaddaren för cigarettändareuttaget som gjordes i Marocko. För att fixera elektroniken götts den in i en tvåkomponents epoxymassa, men munstycket med härdaren sattes igen av sand och den gröna massan stelnade aldrig. Upprördheten var, förståligt, stor i USA när den gröna massan rann ut i deras bilar.

I M&M projektet när vi fick skriva om hela phonebook på slutet. Kravet var en ny hierarkisk struktur vilket nog underskattades från början och fick lösas med hjälp av en ” SW wizzard” under en helg. Han fick ihop den men ingen annan förstod sig någonsin på hur koden egentligen hängde ihop.

Veckans Gäst: Björn Lindquist

Björn LindquistGjorde på Ericsson:

Ex-jobb hösten 1988 som blev en anställning i December samma år som RF konstruktör. Första projekt var Gina. 1991 blev det RF system plus Lic på Homodyn. 1994/95 ansvarig för RF ASIC, 2000 Ansvarig för produktröret GUB, 2002 till RTP

Gör nu:

VD Combain mobile

Favorittelefon:

T68

Bästa minne/minnen:

Hela T68-projektet var väldigt lyckat trots sen inbyggnad av antennen och mjukvaran till färgskärmen.

Arbetet med Homodyn-mottagren.  Det tog nästan 10 år innan det kom in i en produkt och nu använder alla det. Ericsson tjänar fortfarande pengar på IPR från detta.

Värsta minne/minnen:

Endagarstrippen till AT&T i Seattle för en beordrad  ”fälttest” av en T68 på deras testrunda för PCS1900 nätet. Visst var väl radion lite ”turist tunad” på 1900-bandet, men snacka om att ”rub it in”.

Patenträttegången i New York mot Samsung. Hårda bud men vi vann till slut.

Veckans Gäst: Kim Malmström

Gjorde på Ericsson:

Kim MalmströmKim började i maj 1995. Kommer faktiskt inte ihåg den första produkten, förmodligen var det ett tillbehör. Tog över som produktinformatör efter Bobo (Bo Bremo) som var sektionschef och hans huvudansvar var tillbehör. Den första telefonen Kim skrev om kan ha varit EH238 för ETACS.

En copywriter jobbar vanligtvis på en reklambyrå som skribent men en del företag har egna copywriters. I mitt fall handlade det om att skriva texter till våra leaflets, som var en del av Ericssons / Sony Ericssons below-the-line material dvs marknadsföringsmaterial avsett för i första hand butiker. Men jobbet som produktinformatör på Ericsson var absolut det roligaste Kim gjorde eftersom det var så varierat. Kim skrev texter till nyhetsbrevet P&D (Products & Development), gjorde layouten till P&D och C&A (Competition & Analysis, nyhetsbrev för konkurrentbevakarnas räkning), projektledde framtagningen av utbildningspaketen I&E tool kits, skrev texter till presentationer och produktguider, gjorde manus till filmer m.m. En fantastisk tid i ett fantastiskt företag!

Gör nu:

Storefront Manager (Retail Marketing) på Sony Mobile

GH388Favorittelefon:

GH388 (Kims första, vilken kvalité!)

Bästa minne/minnen:

Alla fantastiska kollegor man jobbat med!

T28-festen var spektakulär.

 
Värsta minne/minnen:

Uppsägningarna och alla kollegor som fick lämna företaget.

Veckans Gäst: Ulf Jonsson

Ulf JonssonGjorde på Ericsson:

Började 1995 på tillbehör med det trådlösa head-setet Cornelius som var ett parallellspår till Bluetooth som aldrig blev något. Sedan blev det mera tillbehör och slutligen ansvarig för det projektkontoret där 1998. 1999 flyttade han över till telefonsidan och drev Mona, ett lite lurigt projekt i Mariannefamiljen i skuggan av T28. 2001 flyttade Ulf till Malaysia och började med ODM, jobbade bland annat med Arimas första telefon, Maria, som blev A3618 och såldes mest i Asien. Tiden i My blev kort och redan samma år var han tillbaks i Lund och togs sig nu an Viola, vår första 3G telefon som han drev fram till release 2003.

Gör nu:

Planing & Strategy på Sourcing, Sony Mobile

GF788 open x3Favorittelefon:

Sofia-Emily, GF788

Bästa minne/minnen:

Känslan av att jobba i ett världsledande team och se folk på gatan som gick och pratade i telefoner som man själv varit med och tagit fram. Såg till och med en tjej på stan som gick och pratade i en Viola trots att den knappt kom ut i några större volymer.

James Bond använde en R320-baserad telefon i ”Tomorrow never dies” 1997. Visserligen var den något kundanpassad men för mig var det fortfarande en Mona.

Värsta minne/minnen:

Att passionen ”pyste” ut gradvis när vi växte. I takt med att vi blev större och fick andra problemen också så minskade engagemanget i telefonprojekten.

Helgens Gäst: Nils Rydbeck


Nils RydbeckGjorde på Ericsson:

Började på SRA 1976 med personsökare men kom senare in som projektledare för ett truppradioprojekt, med bl a krypto och frekvenshopp, till svenska armén.

1984 kom han ner till Lund som utvecklingchef för Ericssons mobiltelefonerna som han sedan fortsatte leda fram till slutet 2001. Flyttade till RTP 1990.

Gör nu:

Konsultar en del men annars mest pensionär.

Favorittelefon:

Jane

Bästa minne/minnen:

Jobbet var ofta så katastrofinriktat så varje gång han hade näsan över vattenytan så kändes det bra.

Värsta minne/minnen:

Batteriexplosionen i 900A.

Veckans gäst: Greger Kjellsson

Greger KjellssonGjorde på Ericsson:

Började 17/1-1994 på inköp och började med Mekanik och Elektromekanik. Blev sektionschef för den gruppen 1996 och från 1998 ingick även elektronikkomponenter förutom ASIC. 1999 flyttade han till Kumla och hanterade Global Components på Customer service men var tillbaks i Lund som projektledare redan 2000 som RTL:are för R310. Därefter Marilyn, T39 fram till ATS midssomar 2001. Lämnade för Anoto en kort period men kom sedan tillbaks till Sony Ericsson 2002 och jobbade med ODM på entry.

Gör nu:

Chef för project management för teknologi till förpackningsmaskiner på TetraPak

LL NH 237Favorittelefon:

Nina-Jane, NH237

Bästa minne/minnen:

Framåtandan.

Sådan fantastik volymstillväxt som vi hade och alla de problem vi löste t ex för att få plastfabrikerna att klara av några submontage också. Att spruta plasten i hög volym var ofta inget problem men att trycka något, tejpa fast ett fönster eller pilla dit några skruvbussningar. Det var svårt och inget man var van vid. Känslan när det till slut fungerade var fantastisk.

Friheten och det förtroende som företaget gav till inköparna när kapaciteten skulle byggas upp. Verktyg och utrustningar köptes in för flera miljoner bara genom en muntlig överenskommelse. Underleverantören körde igång omedelbart, de litade på oss och pappersarbetet skötte vi senare. Tiden var viktigast.

Värsta minne/minnen:

Klart vi gjorde misstag men det är svårt att minns något riktigt dåligt från ECS tiden. Vi hade ju en förlåtande organisation, så länge som någon gjort sitt bästa och sedan hjälpte till att lösa problemet så var det ju ok. Det blev ju värre senare men det hör ju inte hit.

Veckans Gäst: Timmy Lanke

Gjorde på Ericsson:

Åkte förbi Ericssons hus i Stockholm ibland

Gör nu:

Restaurerar datorer.

Samlar på Ericsson telefoner.

TimmyFavorittelefon:

T10 (Timmys första)

Bästa minne/minnen:

Den pirrande känslan varje gång man får hem ett nytt paket med köpta Ericsson-prylar.

Bästa köp så här långt: Det set där bl.a. en GM120 i original förpackning ingick.

Värsta minne/minnen:

Veckans Gäst: Lennart Lundahl

Gjorde på Ericsson:

Lennart LundahlHöll på med Polisradion uppe i Stockholm och kom ner till Lund 1986 som den förste projektledaren. I Lund fanns ett då litet R&D gäng som jobbade mycket men kanske inte strukturerat. Jobba med de flesta NMT900 kombiprojekten som 900A, (som hade chassi och radio från Panasonic) 900B (Bessy, Bessy2, Bessy2,5) och NMT450 som Svalan och Lärkan. 1989 drev han NMT anpassningen av GE’s telefon för bilinstallation som vi kallade Diana. Gjordes också i en kontorsvariant för fd Östtyskland, vi flyttade frekvensbandrt till 800 MHz, bytte plats på sändare/mottagare och införde en talbandsvändare för att förhindra avlyssning.  Projekt blev kallat Dirty-Diana. Han hade redan tidigt kontakt med tillbehörsutvecklarna som t ex Digianswer och från 1992 blev det bara tillbehör som han sedan fortsatte med fram till långt efter pensionen. Lennart var kvar på tillbehör som projektledare tills hand fyllde 77, 2009.

Gör nu:

Pensionär.

Favorittelefon:

Kombitelefonen 900B, naturligtvis.

Bästa minne/minnen:

Det är ju en hel del saker som vi gjorde i början som man kan le åt. T ex glädjen av att ha lyckats hålla ett samtal upp i bilen hem, hela vägen mellan Kumla och Lund i slutet av 1980-talet.

Då satt alla ner runt samma fikabord två gånger om dagen. Effektivare än så går det inte att driva ett företag.

Men även resan som vi gjorde till Kreta 1987, som egentligen var en tävling mellan olika utvecklingsteam där bara vinnarna skulle få till USA. Vilket slutade med att alla fick åka till Kreta. Det hölls en internkurs i GSM för oss där för att göra det till tjänsteresa.

Värsta minne/minnen:

Batteriexplosionen i slutet av 1980-talet, som han jobbade mycket med för att först förstå och sedan reda upp. Han träffade personen vars telefon exploderat. Han minns flera experiment som gjordes på Litiumbatterier där man testade både hög värme och backspänning. Det small lika mycket varje gång. Han är nöjd med att det gjordes så kraftfulla åtgärder så att ingen kom till skada.

Sedan branden 1995, naturligtvis. ”Att någon kunde vilja oss något så illa så de tände eld på vår arbetsplats är ju fortfarande något man har svårt att tro”. Han hade sitt rum i den delen som totalförstördes och mycket av de anteckningar och prototyper som fanns i rummet försvann.