Orbitel

1b3ed68Orbitel Mobile Communication ltd var från början ett joint venture mellan de brittiska teknologibolagen Racal och Plessey. I samband med att Ericsson tog GSM affärer i Storbritannien och Tyskland köpte man halva Orbitel 1991. Orbitel var ett Ericsson i miniatyr som gjorde både telefoner och basstationer. Orbitel hade startat tidigt med digitalradio, bl a CT2 och låg väldigt långt fram med GSM utvecklingen och det sägs att Ericsson köpte in sig för att säkert ha en basstation om den egna utvecklingen hade misslyckats. Nu blev det dock inte så och ganska snart kunde man avveckla Orbitels basstationsutveckling. Men Orbitels mobiltelefonutvecklingen fick fortsätta ganska ostört och här låg man långt fram och de flesta tidiga GSM-operatörer använde Orbitels kombitelefon TPU 901 för att dra igång sina nät. I praktiken var TPU 901 den första volymtillverkade GSM telefonen och den som fick det första typgodkännandet (maj -92). En Ericsson-version TPU 901 gjordes också som fick beteckningen GM 120. Baksidan av denna pionjärsanda var att man inte kunde lägga lika stort fokus på att göra en GSM ficktelefon och, paradoxalt nog, blev de en halv generation efter på marknaden när GSM sköt fart ordentligt och lyckades aldrig att tjäna pengar på sitt teknikkunnande. Runt 1992-93 så hade vi ett mindre samarbete eller egentligen bara några möten där vi diskuterade möjlig gemensam teknik. Resultatet av dessa möten blev ganska tunt, dels låg Orbitel långt före oss dels hade de en helt annan arkitektur och ett annat chipset än vårt egenutvecklade. Sedan var vi ju, även om Ericsson ägde halva Orbitel, konkurrenter. Vi hade dock betydligt större organisation och ett helt annat stöd varför vi ganska snabbt passerade Orbitel på marknaden. 1996 köpte Ericsson resten av Orbitel. Men då gjorde man fortfarande inget försök att föra samman Orbitel med resten av Ericssons mobilverksamhet utan Orbitel fick fortsätta med ganska stor frihet, både med GSM och ett satellit-projekt, Globalstar, som var ett Qualcomm baserat CDMA system. När satellit-telefonen blev klar, runt 1999, så hade dock Ericsson tagit greppet ordentligt och den fick heta Ericsson R290. Den enda då som hade dual mode med både GSM och Globalstar satellitmode.

Men tillbaks till 1996 när Ericsson tog över ägandet av Orbitel. Då skickade man ditt Ian Maclure, han hade varit chef i Norrköping men när man började lägga ner Ericsson där fick han äran att åka tillbaks till UK och försöka göra Orbitel till ett Ericssonbolag. Det lyckades han väl med hyfsat även man fortfarande hade ganska stor fritt i teknikval och genom att man hade sin egen fabrik i Carlton i norra England så kunde man fortsätta att sköta sig själva i mångt och mycket. Men runt 1998 bestämdes att nu skulle Basingstoke inkorporeras med Ericsson Mobile ordentligt och bli en del i GSM-organisationen drevs från Lund. Till en början var det bara samverkan på managementnivå men ganska snart stod det dock klart att vi var tvungna att öka kontakten på ingenjörsnivå också om man skulle kunna anamma vår teknologi och våra processer.

1999 delades organisationen i Basingstoke i två delar, en GSM-delen och en satellittelefonen-del och nu var det ”all in” på GSM-sidan vad avsåg chipset, produktion, utvecklingsprocesser, teknikadministration, ja allt som hade med mobiltelefonutveckling att göra. De första produkterna som kom fram var T18 och T10. Med tiden så avvecklades satellitverksamheten medan GSM delen fortsatte att växa och var en egen PU 2000-01.

I uppdelningen av ECS under 2001 hamnade Basingstoke i Ericsson Mobile Platforms men man hann leverera den sista Ericssonmärkta telefonen, T65, som såldes av Sony Ericsson. Basingstoke fanns kvar inom plattformsverksamheten fram till 2011, i ST-Ericsson regi, då man stängde ner för gott.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.