Om Projekt

up

Olika typer av projekt

Utvecklingen av telefonerna skedde i projektform, dvs våra anställda tillhörde olika linjeorganisationer – vanligen uppdelade efter verksamhetsområde – men genomförde sitt dagliga arbete i ett projekt. Projektet var en tillfällig organisation med uppgift att ta fram en produkt- ett produktprojekt. När produkten var färdigutvecklad och gick i löpande produktion lades projektet ner och personalen gick över till andra projekt.

Innan utvecklingen av en ny produkt startade gjordes en konceptstudie, där man tittade på vad som skulle vara ”state of the art” när telefonen skulle komma ut. Eftersom vi hela tiden låg i framkant av teknikutvecklingen så gällde det att kunna spå framtiden och rätt tolka tidens tecken.

Baserat på konceptstudien över gick man till att göra en förstudieprojekt, som ventilerade de olika tekniska möjligheter som fanns, och välja den bästa.

När alla lösningar – koncept – var valda startades produktprojektet, som omvandlade de tänkta lösningarna till en fysisk produkt. I slutet av detta kapitel tittar vi på vilka steg som ett produktprojekt genomgick.

Men det fanns också teknologiprojekt som syftade till att utveckla en ny teknik eller funktionalitet. När / om detta lyckades togs resultatet in som en del i ett produktprojekt.

I boken ser vi också exempel på s.k. skunkprojekt. Ursprunget till namnet kommer från flygplans tillverkaren Lockheed som under andra världskriget placerade en utvecklingsgrupp i ett cirkustält bredvid en illaluktande plastfabrik. Användningen hos oss är aningen annorlunda än ursprunget. Vi avsåg utveckling – vanligen inom mjukvara – som låg utanför vad produktledningen beställt och som inte visades upp förrän det var klart.

I bland var vi också tvingade till kraschprojekt, där man samlade nyckelresurser för att fokuserat försöka undvika en katastrof. Kvällar, helger och avbrutna semestrar samt pizza levererad till kontoret blev ofta följden.

Projektnamn

Förutom det namn som varan ska ha i butiken behövs det under utvecklingen av konsumentprodukter ett arbetsnamn, ett projektnamn. Att skilja namnen åt tjänar flera syften:

  • Vilken typ av produkt som utvecklas måste hemlighållas. Många konkurrenter använder t.ex. samma underleverantörer, varför information om nya projekt lätt läcker ut.
  • Vid projektstart vet man ofta inte exakt hur produktportföljen kommer att se ut när produkten blir klar om kanske två år. I boken får vi se flera exempel på hur produktnamn ändras under utvecklingstiden.
  • I vårt fall var det vanligen lättare att hålla isär de interna namnen än de sifferbeteckningar som telefonerna skulle ha i handeln.

EH97-RedigeraDe som arbetade i telefonprojekten levde i ända upp till två år med ett projektnamn, exempelvis Ellen Sandra, för att under några korta veckor se EH97 lanseras. Vi hade ofta svårt att minnas rätt beteckning när vänkretsen frågade om ”den nya telefonen”, som för oss kanske hade pågått i flera år under ett helt annat projektnamn.

<- Ellen Sandra, för världen känd som EH97

 

 

Eftersom vi som skrivit den här boken är projektmänniskor så har vi valt att i boken använda projektnamnen som kapitelnamn. Det är helt enkelt så vi känner telefonerna. I texterna finner man sedan alla produktnamn.

Projektledaren för den första Lundatelefonen berättar att man då inte behövde ett projektnamn – det fanns bara ett projekt. Telefonen kallades helt enkelt 900A eftersom det var den första telefonen man utvecklade för systemet NMT900. När nästa projekt startade – 900B – fann man att det underlättade med ett mera unikt namn. Projektet kom att kallas Bessy. Nästa projekt, en handburen NMT-telefon, fick föga överraskande beteckningen 900C och kallades framför allt av marknadsförarna för Curt (med C). Internt omtalades dock projekten som NMT Pocket och ETACS Pocket (eftersom det var första ”pocket”-telefonen). Märkligt nog stavade vi på utvecklingssidan Curt med K.

De NMT450-projekt som Lund fick överta från Gävle behöll de namn de fått där uppe: Svalan och Lärkan.

Namnmatrisen

Runt 1990 blev antalet system och mekanikvarianter så stort att det behövdes en tydligare struktur. Divisionschefen Flemming Öhrneholm önskade kvinnonamn på telefonerna och så blev det. Projektnamnen blev tvådelade flicknamn: system + mekanik.

Systemens namn:

NMT900                              Nina

ETACS                                 Ellen

(E-)AMPS                             Anna

D-AMPS+AMPS                     Dolly

D-AMPS enbart                     Ditto

GSM900                               Sofia

DCS1800                              Daphne

PCS1900                              Patricia

Mekanikfamiljernas namngivning berättar vi om i respektive kapitel. Tillbehörsprojekten fick förresten pojknamn.

NH237

EH237AH237(Ercisson Repro Bank) cutDIGITAL-RedigeraGH337PH337CH337-Redigera

 

 

 

 

 

 

^ Syskonen Jane: Nina, Ellen, Anna, Dolly, Sofia, Daphne och Patricia

Enkelnamn

Efter att vi i Lotta-generationen haft dubbelnamn på system, med intressanta förkortningar. (Se detta kapitel), blev telefonerna multiband och därmed försvann systembeteckningarna helt.

up

Projektens struktur

Produktprojekten hade under hela Ericsson-tiden i stort sett samma struktur.

Huvudprojektledare (Main Project Manager, MPM)

Att vara huvudprojektledare var i mångt och mycket det finaste man kunde vara på företaget och samtidigt kanske det mest slitsamma. Att leda hundratals personer och bolla med miljoner krävde sin man/kvinna. Man kan likna en huvudprojektledare vid en general som ledde sin armé.

Produktchef (Product manager, PM)

Produktchefens roll var att kommunicera marknadens krav och önskemål till projektet och i motsatt riktning kommunicera produkten till säljbolag och kunder. Det gällde att MPM och PM kunde samarbeta. Under de tidiga åren ledde PM också ett delprojekt som hanterade manualer m.m. Med tiden växte behovet av personal som hanterade kund- och marknadsnära funktioner, liksom behovet att ha dedicerad personal för att hantera den rena produktlanseringen med koll på volymer, marknader och kundgodkännanden. För att hantera detta skapades ett nytt delprojekt, RTL (se nedan), och PM kunde koncentrera sig på marknadskontakter.

Projektassistent (Project Assistant, MPA)

I slutet av 90-talet fick huvudprojektledaren äntligen hjälp av en assistent. Hen hjälpte till med att skriva mötesprotokoll och att sköta annan informationsspridning och blev den så kallade spindeln i nätet.

Teknisk projektledare (Product Integration Responsible, PIR)

Allteftersom projekten (och volymerna) växte fick MPM ägna sig allt mera åt att hantera marknader och volymer. I projekten skapades då en funktion som helt ägnade sig åt det tekniska och framför allt ägnade sig åt helheten.

Kvalitetsansvarig (Product Quality Manager, PQM)

PQM-funktionen skapades enligt vissa för att ledningen ville ha en egen resurs som övervakade att projekten inte i sin iver, att få fram produkten i tid, gjorde (alltför många) avkall på produktkvaliteten.

Teknikprojekt (Research & Development, R&D)

Här skedde själva teknikutvecklingen. Projektet bestod av ett antal objekt:

Radio            utvecklade radiodelen av telefonen.

Basband        utvecklade de delar som hanterade ljud, belysning, knappar etc (ibland benämnt Logik)

Radio och Basband var under vissa perioder ett enda projekt under namnet Hårdvara.

Mekanik        utvecklade alla mekaniska delar i plast eller metall.

Mjukvara     utvecklade programvaran i telefonen. På vissa utvecklingsenheter valde man att ha mjukvara som ett eget delprojekt parallellt med R&D.

Produktstruktur                   (Product Information Management, PIM) hanterade produktstrukturen dvs. listan över alla komponenter som ingick i telefon och kit. Baserat på denna lista köpte fabriken in komponenter för produktionen.

Industrialiseringsprojektet (IP) hanterade dels framtagningen av produktions- och testutrustning i fabrik och skötte dels byggandet av prototyper.

Inköpsprojektet (Material Supply, MS) hanterade dels anskaffningen av komponenter till prototypbyggen, dels avtalsslutandet med leverantörer för komponentleveranser när produkten var färdig och gick i kontinuerlig produktion.

Serviceprojektet (Customer Service, CS)

ansvarade för att företagets service- och reparationsorganisationer var beredda att hantera reklamationer när telefonen började säljas i handeln.

Tillbehör (Accessories Acc)

I vissa projekt var telefonutvecklingen direkt avhängig av att tillbehör som batteri och laddare kom fram samtidigt som telefonen. Oftast valde man då att ha denna utveckling som ett rent delprojekt. I andra fall hade vi bara en tillbehörskoordinator som fungerade som kontaktyta mellan telefonprojekt och de projekt som utvecklade tillbehör till den nya telefonen.

Lanseringsprojektet (Readyness To Launch, RTL)

Allteftersom antalet marknader växte blev det nödvändigt att ha dedicerade personer som höll ordning så att varje marknad fick rätt uppsättning av telefonmjukvara, laddare, manualer etc. Dessutom behövde vi hålla reda på de godkännanden i respektive land myndigheter och nätoperatörer i respektive land skulle ge oss innan telefonerna fick säljas i det landet. I RTL-projektet ingick även manualframtagning och översättning, framtagning av låda med insats samt produktion av marknadsmaterial.

Högvolymsprojektet (Maintenance Project, ofta förkortat HVM)

Efter ungefär tre månaders produktion lämnade utvecklingsprojektet över till ett ”underhållsprojekt”, som hanterade produkten under resten av dess livslängd. En uppgift var att genomföra ändringar av hård- eller mjukvara i löpande produktion för att rätta till upptäckta svagheter eller att förbilliga produkten. En annan kunde vara att se till att nya komponentleverantörer utvärderades, om telefonen sålde bättre än förväntat och de ursprungliga leverantörernas kapacitet inte räckte till. HVM-projekt infördes från och med Jane-familjen.

up

Projektarbetsmodell

TTM1

Ericsson hade 1987 börjat skapa PROPS (Projektet för projektstyrning) i samband med utvecklingen av AXE-växlar. Mobiltelefonutvecklingen anammade modellen och skapade en egen beskrivning – inledningsvis dokumenterad i ett handskrivet dokument –en sida långt. PROPS var inte gjort för att passa konsumentprodukter och fungerade väl bara sådär. Inom industrin blev den internationella standarden för ledningssystem inom industrin – ISO9000 – nödvändig för att vara trovärdig, och i början av maj 1991 påbörjades därför ett arbete med att dokumentera processen för framtagning av hård- och mjukvara. I samband med att Ericsson och GE gick ihop gjordes ett arbete med en gemensam produktutvecklingsmodell som kallades NPI (New Product Introduction). Denna vidareutvecklades efter hand och blev 1998 omdöpt till TTM (Time to Market).

Interna stridigheter mellan olika utvecklingsenheter hämmade skötseln av TTM och 2001 var arbetsmodellen i stort behov av förnyelse. Denna påbörjades i slutet av Ericssonperioden men blev klar först när SonyEricsson bildats. Denna version av TTM ligger till grund för det arbetssätt som används än i dag.

 

Projektarbetsmodellen bestod av ett antal definierade beslutspunkter, kallade tollgates (TG), där projektet presenterade sin status och fick ledningens godkännande att fortsätta. Under Ericsson tiden hade vi dessa tollgates:

TG0 Beslut att starta projektanalys

TG1 Beslut att starta projektplanering

TG2 Beslut att etablera projektet och starta projektgenomförandet

TG3 Beslut att fortsätta genomförandet enligt ursprunglig eller reviderad plan

TG4 Beslut att överlämna projektets slutresultat till intern mottagare och extern kund (i förekommande fall)

TG5 Projektets slutresultat accepterat, beslut om att starta projektavslutning

TTM2

Inför dessa beslutspunkter, samt vid ytterligare ett antal kritiska tillfällen, höll projekten interna avstämningsmöten, inledningsvis benämnda konstruktionsgranskning (KG) men efter att GE kom in i bilden ändrat till milestones (MS). Dessa möten var till för att säkerställa att man följde uppgjorda planer och att alla delar av projektet var i fas. Som hjälp för projektledare och projektmedlemmar definierades vilka moment som skulle vara avklarade i de olika faserna mellan milestones.

MS1              Förstudie klar

MS2             Produktdefinition klar. Start av Produktprojektet.

MS3              Fungerande prototyp klar.

MS4              Utvecklingsarbetet klart

MS5              Fälttester avslutade.

MS6              Förserie i produktion klar. Start av produktlansering.

MS7              Lansering klar. Överlämning till produktvård.

up