Warning: The magic method InvisibleReCaptcha\MchLib\Plugin\MchBasePublicPlugin::__wakeup() must have public visibility in /storage/content/95/100595/harryhotline.se/public_html/wp-content/plugins/invisible-recaptcha/includes/plugin/MchBasePublicPlugin.php on line 37 Projektstruktur – Harry Hotline Society

Projektstruktur

Produktprojekten hade under hela Ericsson-tiden i stort sett samma struktur.

Huvudprojektledare (Main Project Manager, MPM)

Att vara huvudprojektledare var i mångt och mycket det finaste man kunde vara på företaget och samtidigt kanske det mest slitsamma. Att leda hundratals personer och bolla med miljoner krävde sin man/kvinna. Man kan likna en huvudprojektledare vid en general som ledde sin armé.

Produktchef (Product manager, PM)

Produktchefens roll var att kommunicera marknadens krav och önskemål till projektet och i motsatt riktning kommunicera produkten till säljbolag och kunder. Det gällde att MPM och PM kunde samarbeta. Under de tidiga åren ledde PM också ett delprojekt som hanterade manualer m.m. Med tiden växte behovet av personal som hanterade kund- och marknadsnära funktioner, liksom behovet att ha dedicerad personal för att hantera den rena produktlanseringen med koll på volymer, marknader och kundgodkännanden. För att hantera detta skapades ett nytt delprojekt, RTL (se nedan), och PM kunde koncentrera sig på marknadskontakter.

Projektassistent (Project Assistant, MPA)

I slutet av 90-talet fick huvudprojektledaren äntligen hjälp av en assistent. Hen hjälpte till med att skriva mötesprotokoll och att sköta annan informationsspridning och blev den så kallade spindeln i nätet.

Teknisk projektledare (Product Integration Responsible, PIR)

Allteftersom projekten (och volymerna) växte fick MPM ägna sig allt mera åt att hantera marknader och volymer. I projekten skapades då en funktion som helt ägnade sig åt det tekniska och framför allt ägnade sig åt helheten.

Kvalitetsansvarig (Product Quality Manager, PQM)

PQM-funktionen skapades enligt vissa för att ledningen ville ha en egen resurs som övervakade att projekten inte i sin iver, att få fram produkten i tid, gjorde (alltför många) avkall på produktkvaliteten.

Teknikprojekt (Research & Development, R&D)

Här skedde själva teknikutvecklingen. Projektet bestod av ett antal objekt:

Radio            utvecklade radiodelen av telefonen.

Basband        utvecklade de delar som hanterade ljud, belysning, knappar etc (ibland benämnt Logik)

Radio och Basband var under vissa perioder ett enda projekt under namnet Hårdvara.

Mekanik        utvecklade alla mekaniska delar i plast eller metall.

Mjukvara     utvecklade programvaran i telefonen. På vissa utvecklingsenheter valde man att ha mjukvara som ett eget delprojekt parallellt med R&D.

Produktstruktur                   (Product Information Management, PIM) hanterade produktstrukturen dvs. listan över alla komponenter som ingick i telefon och kit. Baserat på denna lista köpte fabriken in komponenter för produktionen.

Industrialiseringsprojektet (IP) hanterade dels framtagningen av produktions- och testutrustning i fabrik och skötte dels byggandet av prototyper.

Inköpsprojektet (Material Supply, MS) hanterade dels anskaffningen av komponenter till prototypbyggen, dels avtalsslutandet med leverantörer för komponentleveranser när produkten var färdig och gick i kontinuerlig produktion.

Serviceprojektet (Customer Service, CS)

ansvarade för att företagets service- och reparationsorganisationer var beredda att hantera reklamationer när telefonen började säljas i handeln.

Tillbehör (Accessories Acc)

I vissa projekt var telefonutvecklingen direkt avhängig av att tillbehör som batteri och laddare kom fram samtidigt som telefonen. Oftast valde man då att ha denna utveckling som ett rent delprojekt. I andra fall hade vi bara en tillbehörskoordinator som fungerade som kontaktyta mellan telefonprojekt och de projekt som utvecklade tillbehör till den nya telefonen.

Lanseringsprojektet (Readyness To Launch, RTL)

Allteftersom antalet marknader växte blev det nödvändigt att ha dedicerade personer som höll ordning så att varje marknad fick rätt uppsättning av telefonmjukvara, laddare, manualer etc. Dessutom behövde vi hålla reda på de godkännanden i respektive land myndigheter och nätoperatörer i respektive land skulle ge oss innan telefonerna fick säljas i det landet. I RTL-projektet ingick även manualframtagning och översättning, framtagning av låda med insats samt produktion av marknadsmaterial.

Högvolymsprojektet (Maintenance Project, ofta förkortat HVM)

Efter ungefär tre månaders produktion lämnade utvecklingsprojektet över till ett ”underhållsprojekt”, som hanterade produkten under resten av dess livslängd. En uppgift var att genomföra ändringar av hård- eller mjukvara i löpande produktion för att rätta till upptäckta svagheter eller att förbilliga produkten. En annan kunde vara att se till att nya komponentleverantörer utvärderades, om telefonen sålde bättre än förväntat och de ursprungliga leverantörernas kapacitet inte räckte till. HVM-projekt infördes från och med Jane-familjen.